Efter vargtimmen

Beskrivning

Kan man tala om sorgens betydelse,
smärtans förmåga att visa på livets meningsfullhet?
När man står utanför sorgen är det ett begripligt resonemang.
Väl inne i den är den obegriplig, gör bara ont.
Hur ser den vägen ut som leder oss vidare, hur ser stegen ut?
De är naturligtvis individuella, sorgen låter sig inte standardiseras
utan söker upp oss så som vi är i just det ögonblicket.
Men har den ett budskap, har den mening?

Det är vad bilderna och texterna i »Varg-timmen« handlar om.
Att förvandla sorgen, att kunna bli medskapande i det som sker,
finna »vägen till kärlekens källa«.
Bokens inledande ord har ett liknande tilltal:
»På en plats befriad från rummets och tidens grepp finns en möjlighet för kärleken att tala …
Total kapitulation, närvaro och lyhördhet är vägen dit«.
Hur kommer man dit, vad var det som hände?